Igår hopptränade jag för Lisa igen. Jag förväntade mig en helgalen Goldini då han inte hoppat sen vi var iväg på ridläger vecka 29. Visst var han busig och glad, men det ska vi ju inte ta bort från honom. Jag har bara lite svårt att lita på honom och minsta lilla jag känner att nu kommer han göra något så lägger jag en volt. Men jag blir så glad när Lisa säger att hon ser skillnad och att hon tror att vi snart är där så att jag bara kan säga åt honom lite med skänkeln så skärper han till sig.

 

 

Bästa tränaren, hon har hjälpt mig så mycket och hon stärker verkligen upp mitt självförtroende när jag rider också. Detta är så roligt, nu kommer motivationen tillbaka igen!