Igår gjorde jag en snabb video på mig och Goldini med lite blandade klipp. Det var väldigt längesen jag gjorde en sån här slags video och därför är den inte speciellt bra, men hoppas ni gillar den ändå.

 

Nu är vi iallafall påväg till kliniken för första återbesöket efter operationen. Jag är jätte nervös och kommer nog inte kunna slappna av förns när vi åker hem igen om vi fått ett bra besked. Vi hörs nog ikväll hej på er!

 

 

Nu tänkte jag visa er en liten skillnad på hur jag och Goldini såg ut våran första hoppträning till den senaste vi har filmat innan han blev skadad i våras. Jag ser då en skillnad speciellt på hur jag rider, jag sitter mest och fladdrar på första videon och vi ser inte alls sammansvetsade ut. Dessutom tyckte jag att den övningen var väldigt speciell då avstånden var jätte konstiga kommer jag ihåg.

 

Sen den andra videon är från augusti förra året. Där hade vi utvecklats en del under sommaren då vi bara nötat träningar och inga tävlingar. Jag var mer säker på honom, dock ville han fortfarande ta befälet lite eftersom han är väldigt egensinnig.

 

Den tredje är från i februari det här året. Där var vi som mest igång och hade verkligen hittat varandra, jag kände att jag visste hur jag skulle rida honom mot hinder och vilken fart jag skulle hålla. Jag var mer stabil och red med honom istället för att bara rida emot honom. Den där tiden var han även grymt fin från marken för det var under den tiden jag hade fått mycket hjälp från Lisa (min tränare) både uppsuttet och från marken så jag verkligen hittade Goldini. Åh han var så fin där, längtar tills vi är där igen!

Här är videon som jag inte visat er än, det är sen jag var på träningsläger på Skogslotten i somras. Då red jag och Goldini ett LB:1 som gick käpprätt åt h*lvete. Jag tror inte dressyr riktigt är våran gren då jag är osäker där på att komma ihåg vägen och Goldini är mycket spändare på en dressyrbana än på en hoppbana. Han var likadan året innan när jag skulle rida det här programmet.

 

Redan på framridningen här var han spänd för allt, försökte få han att tänka på annat och jobba igenom honom osv. Men han var bara så spänd så jag försökte göra det bästa av situationen helt enkelt och försöka vara lugn själv. Precis innan vi skulle gå in i ridhuset och rida så knastrade dörren intill ridhuset till när de skulle öppna så då for Goldini iväg och blev ännu räddare, stackaren.. Men vi gjorde vårat bästa där inne iallafall.

 

Som ni ser fanns det ingen connection mellan oss, han ville inte gå fram för skänkeln och han var livrädd för domaren och staketet som stod där framme. Vägarna är inte ens på tal om haha, men jag bjuder på den så ni får se lite ridvideor nu när jag ändå inte får rida. Jag kan erkänna att vi inte ens var nära på att bli placerade iallafall haha.