Idag var det söndag, ett besök till finaste och mest saknade Arhamiz var planerat. Det var så mysigt att få pussa och klappa på honom igen och se att han hade det bra. Han var verkligen vanliga nonchalanta Arhamiz, han förstod inte riktigt varför alla var så glada och gosiga med honom, sötnosen! Han verkade ha det jätte bra och jag kan inte tro något annat då hans nya ägare är så himla rara och snälla och bra med djur. Han bor hemma på deras gård och går med en nordsvensk och en liten b-ponny. Han verkade ha det super bra!

 

 

Jag gick sen ut på en promenad med honom i kanske 20-30 minuter. Kom tillbaka och då hade svullnaden gått ner lite så mamma&jag bestämde att vi skulle släppa ut honom igen. Vi får se imorgon hur han verkar och är i benet, jag hoppas verkligen inte att det är något allvarligt. Varför ska det alltid komma in skador när det börjar gå bra för mig och Goldini? Kan det aldrig bara få vara? Min älskade pålle, snälla att detta inte blir något allvarligt..