Det tar emot att sätta sig ner och skriva det här, jag vill inte förstå och jag kan inte förstå. Igår lämnade en utav de finaste och bästa personerna jag vet jorden och svävade vidare till himlen. Min älskade och bästa morfar, jag saknar dig redan så mycket. Det går inte skriva det här utan att börja gråta igen, jag vill verkligen inte förstå det här. Du har alltid funnits i mitt liv, du har stöttat mig i så många saker och alltid funnits till hands. Det kommer bli så tomt, det är redan tomt, jag vill bara prata med dig och höra hur du kallar mig för "Millan".

 

Du har verkligen skämt bort dina barnbarn, precis som en morfar ska. Allting gick så fort, på 2 veckor var du helt plötsligt borta från oss, på riktigt fuck cancer. Av alla besök som man såg mer och mer hur du försvann bort från oss, det fanns inte mycket kvar av dig tillslut. Men jag minns dig som den fina morfar som alltid bjöd på godsaker när man hälsade på, lagade världens godaste pannkakor och var proffs på minigolf. 

 

Jag älskar dig morfar så sjukt mycket och jag saknar dig jätte mycket. Jag vet att du är där uppe någonstans nu och tittar på mig och familjen och du slipper lida och ha ont. Nu mår du bra och stöttar oss fast du är där uppe. Jag var inte beredd på att du skulle försvinna från mig redan, jag önskar att du fortfarande fanns. Det finns så mycket mer jag skulle vilja säga till dig och få höra från dig. Du är alltid bäst i mina ögon morfar och verkligen världens bästa. Saknaden är så grymt stor att jag inte klarar av den nästan, det gör så ont..

 

Men jag vet att du vill att vi ska vara glada och leva livet men det är svårt utan dig. Du spred så mycket glädje omkring dig fast du kanske inte visste det. Du har alltid följt med mig hela livet, när jag var rädd för att vara hemma själv tog du moppen och satt hemma med mig tills någon från familjen kom hem så jag slapp vara ensam. Alltså du har alltid funnits där, men nu finns du inte längre. Det sista jag sa till dig var "Hejdå morfar, vi ses!" precis som jag brukade för jag trodde verkligen vi skulle ses igen du såg på mig och såg så ängslig ut, men du sa ändå "Ja det gör vi Millan" precis som vanligt. Dagen efter var du död.. Du behövs här nere morfar, det är så tomt. KOM TILLBAKA!

 

Finns så mycket att säga, men jag älskar dig och kommer alltid göra. Du finns alltid med mig och jag kommer alltid ha dig som min finaste ängel nu. Alltid älskad&saknad, aldrig glömd. Lova mig att hälsa på ofta och lära mig ditt egna recept på pannkakor, tack för att du gett mig den bästa uppväxten någonsin. Du har gjort mig till en bra människa, en jäkligt envis människa för det var du. TACK MORFAR! Jag älskar dig och saknar dig så mycket, jag hoppas du slipper lida nu iallafall. Jag ska vara stark för din skull och uppleva mina drömmar och satsa på det jag är bra på. Jag vet att du kommer vara där och heja på mig. Älskar dig mest ♥